Malmö, Bokförlaget Arena, 2008. 4:o. 96 s. Slösande rikt illustrerad i färg.

Illustrerat förlagsband. Förlagsny.

Med denna rikt illustrerade monografi har Eva Nordenson riktat uppmärksamheten på en mycket intressant konstnär från den sengustavianska tiden. Akvarellerna från Linnerhielms skissböcker, ännu i privat ägo, publiceras här till stor del för första gången.

Ämbetsmannen och godsägaren Jonas Carl Linnerhielm hörde till genombrottsmännen för en ny natursyn. Hans anonymt utgivna Bref under resor i Sverige (1797), med tio etsade planscher och 24 mindre vyer, är Sveriges första ’Voyage pittoresque’ och det första verk som ”medvetet och konsekvent tar avstånd från alla matnyttiga synpunkter på naturen och nästan helt från alla nyttiga” (Örjan Lindberger, 1939).

Influenserna till denna nya uppskattning av naturens skönhetsvärden kom bl. a. från England. Linnerhielm var bekant med engelska gravyrverk och böcker i ämnet och var även lärjunge till Elias Martin, som ju varit verksam i England i många år. Martin hoppades att även svenska godsägare och brukspatroner skulle vara intresserade av bilder från sina egendomar, och det var i själva verket hans planer på en utgåva av svenska vyer som Linnerhielm tog upp.

Linnerhielm företog 1787–1807 ständiga resor från gods till gods och dokumenterade såväl kulturlandskapets skönhet som godsens arkitektur och omgivningar. Sammanlagt utgav han tre illustrerade reseskildringar 1797–1816, böcker som länge uppskattats som något av det vackraste inom svensk bokkonst från decennierna kring 1800.

Linnerhielm var emellertid mer bildkonstnär än författare. Hans akvareller lyftes fram för första gången i den utställning som anordnades på Waldemarsudde hösten 1977. ”De bästa av dem har samma kvaliteter som Elias Martins blad” skriver Bo Lindwall i katalogen (s. 4), och kallar honom ”vår förste friluftsmålare efter Martin själv” (s. 6).

(För beställningar och förfrågningar: använd 'Kontakt' i menyn till vänster.)